Colombine

VEGA

Född: 2003-11-04        Död: 2017-06-07

Reg nr: S62630/2003

Höjd: 37 cm      Vikt: 14 kg

Utställning: 2xCert, 1xBIR, 1xBIM, 2xBTKL 2 1xR-CACIB, 22xCK

L2HGA: Clear             HC: Clear

MH: Känd mental status

Min fina Vega, vad jag saknar dig vid min sida. Min lilla Vega-bulle, du var så lady-like och hade ett så förnämt manér, du visste hur man förde sig i alla miljöer men kunde verkligen röja runt som en toka i skogen på jakt efter dina värdefulla pinnar eller snarare stockar. Yngst av "de tre" som var grunden för uppfödningen, så axlade du likväl rollen som obestridlig ledare och min högra hand. Du hjälpte mig att hålla de övriga hemmahundarna i schack, du fostrade alla våra första 10 kullar, och var det någon unghundsslyngel som behövde lära sig veta hut så var det bara för dem att komma hem och sättas på plats av dig.

Du var en naturlig och lugn ledare - du behövde som mest höja ena läppen och aldrig vara fysisk, alla lugnade sig direkt och satt som små ljus när min fina Vega entrade ett rum. Det var alltid du som godkände att påhälsande hundar fick tas emot i flocken, och övriga godtog ditt beslut.

Du fjäskade aldrig - du ansåg att besökare möjligen kunde få har ÄRAN att få ha dig i sitt knä. Du var så fåfäng och älskade att ha alla ögonen på dig i utställningsringen, där du erövrade två Cert och ett CACIB. Otaliga gånger har du varit en frustrerande plats från att knipa det sista certet, men den starkaste stjärnan har du alltid varit. Vid 8 års ålder placerade du dig fortfarande bland tikar på 2 och 3 år, med dina otroligt vägvinnande rörelser - du bokstavligen flög fram över marken.

När Mollie föddes var du den självklara nannyn och du såg det nog som om det var du och jag som fått en liten människovalp. Så fint du tog hand om henne och hur bästa vänner ni blev.

Det var så fel hur du fick lämna oss. En avskyvärd tragedi där du blev skadad, som jag kommer att klandra mig själv för tills tidens slut för. Ett felaktigt beslut av veterinär som jag också godtog, när vi satte dig under narkos för att undersöka så att allt var helt. En narkos du vaknade upp ur, men sen försvann du eftersom din kropp inte klarade av påfrestningen, och jag fanns inte vid din sida.

Förlåt mig Vega. Jag älskar dig till oändligheten och vidare. Tack för allt du är och varit. Jag vet att du har dina pinnar i Nangijala och att du leker med Rebel och Albin, och Saga. Det är så fint att se dina barnbarn och barnbarnsbarn, så mycket du gett dem. Du finns kvar väldigt mycket i dem, men ingen kan någonsin axla din roll.

Sov sött min stjärna.