Frankrikeresan

I slutet av 2007 åkte vi ner till Frankrike för att  köpa vår importhane Rebel och för att träffa honom, hans mamma och hans uppfödare. Resan började med tåg till Köpenhamn och sedan vidare med flyg till Paris. Där bytte vi flyget mot tåg till Nantes där uppfödaren Amélie var vänlig att möta oss. Det var nog inte så svårt att skilja ut oss bland alla människor när vi gick omkring lite smått bortkomna och med en tom transportbur i händerna. Vi åkte hem till hennes familj där vi blev väldigt väl mötta av både familj och hundar. Vi träffade lille Rebel som var 13 veckor, mamma Hunta och Sligo som hade de snällaste ögon jag sett.

Efter att ha pratat ett tag och blivit bjudna på mat och lite vin till den såklart, så ställde  Amélies far kravet att vi fick köpa honom på villkor att han får camembert och brie-ost lite då och då. Framåt kvällen slet vi oss och åkte till hotellet i centrum för att samla lite krafter för nästa dag.

Dagen började med att Amélie hämtade upp oss och vi åkte hem till dem för att fortsätta umgås med familj och hundar. Vi var med på en liten staffe-träff vilket var väldigt skoj!

Därefter åkte vi in till Nantes för en liten rundvandring. Vi lyckades se lite från en utställning som kallades "Vegeance des Mannequins", där man ställde skyltdockor på smått makabra sätt! Mycket spännande! Efter att
ha shoppat en souvenir till Natalia som inte fick följa med åkte vi hem till Amélie och blev bjudna på "le raquelet", och hennes mamma hade nog helt rätt i löftet att man går upp 2 kg efter att ha ätit detta! På något sätt kom vi att prata om att vi fiskade kräftor vid sommarstugan, men då jag varken kunde komma på vad kräfta hette på franska eller engelska försökte jag ge en beskrivning, vilket slutade med att de trodde att vi åt spindlar i Sverige...

Nästa morgon hämtade Amélie oss tillsammans med Rebel för att hjälpa oss på tåget till Paris. Därifrån skulle vi vidare till Metz för att lämna Rebel hos ett jättesnällt par som ställde upp att vara fodervärdar för Rebel under de 180 dagar som behövdes för att ta nästa blodprov för att kontrollera antikropparna mot rabies. Efter lite strul vid tunnelbanan
lyckades vi komma fram och blev uppmötta på tågstationen av Damien och Laetetia som har Bullterrierkenneln Ultimate Fantasy. Vi åker till en djuraffär för att köpa lite foder, leksaker och godis, och sedan far vi vidare hem till dem. Vi träffar deras hundar Zelda och Hermès, som var de största Bullterriers jag sett! Laetetia erbjuder oss en rundvandring i Metz, men Mattias är för trött vid det här laget, så istället åker vi in till en lokal krog på kvällen och vi testar att äta grodlår! Det rekommenderar jag alla att testa, det måste vara det godaste kött jag smakat!

Dagen efter blir vi bjudna på frukost och vi åker ner till motsvarigheten av Brukshundklubben där jag får vara med på Rebels första dag på valpkurs! Det var en väldigt intressant upplevelse, och i mycket var det väldigt likt våra valpkurser, förutom att ledarna gick och skramlade med burkar och liknande för att valparna skulle lära sig även under störning.
Inkallning, fot, sitt osv gjorde man ensam, utan att ställa upp i led och göra det en och en, utan här gjorde alla det samtidigt, vilket var lite kaotiskt för mig. Men jag hann lära mig de franska kommandona för fot, hit, hopp, ligg och sitt, vilka Rebel kan ännu.

På kvällen bjöds vi av Laetetia på äkta franska bakverk direkt från hennes mammas konditori, vilket avslutade vår första resa till Frankrike, och morgonen därpå körde de oss till flygplatsen i Luxemburg för att ta planet hem efter att ha sagt hej då till våra värdar och till Rebel.

Efteråt hade vi mycket kontakt med Laetetia och Damien som var jättesnälla att ta hand om vår lille Rebel och att skicka uppdateringar och många bilder till oss. De ställde till och med ut honom på valputställningen i Lyons där han blev 4:e bästa staffevalp! När det var dags att hämta honom valde vi att ta bilen istället för flyget, och åkte på en vansinnesresa
tur och retur till mellan-Frankrike på fyra dagar. Jag, Mattias och min syster satte oss i bilen vid 5.00 på morgonen, jag och syster turades om att köra medan den andra sov i baksätet för att spara tid. Självklart hamnade vi i en "stau" på tyska autobahn i några timmar, varefter alla bilar blev omdirigerade till en liten väg ut på den tyska landsbygden. Vid en korsning svängde bilarna åt olika håll; vi valde den väg som de flesta körde, och mot alla odds visade det sig vara rätt val! Efter att vi därefter missat en avfart och istället för att snedda 20 minuter genom kanten av Luxemburg lyckades vi köra RUNT landet istället, självklart fel sida mot vad vi skulle vara på, så lyckades vi fastna i en obemannad vägtull som vi inte förstod hur vi skulle köra genom, och eftersom filen var enkelriktad fick vi stå där och vänta i 1,5 timmar innan vi lyckades förstå att vi skulle  framtill bommen två meter till för att den skulle fällas upp. När vi väl kommit fram hade Laetetia maten klar sen flera timmar... Men fram kom vi till sist!

Rebel hade vuxit mycket sen sist! Det var jättekul att träffa både Rebel, Damien och Latetita. Vi hade inte många dagar ledigt, utan var tvungna att åka så vi bara fick en heldag hos dem, men vi hann med att återbesöka brukshundklubben och se en lydnadstävling i Frankrike! Upplägget och reglerna var så gott som identiska med våra, förutom att klubben hade en bar! Italienaren som vann tävlingen bjöd laget runt på champagne, och vi blev bjudna på några öl av Damiens pappa. Problemet med att engagera folk i klubben som vi har i Sverige fanns inte där, tack vare att de som hjälpte till att plocka undan fick hjälpa till att tömma baren. Och därefter köra hem...Efter denna upplevelse åkte vi , pratade lite, blev bjuden på körsbärsöl (!) och sov, för att dagen efter packa in oss i bilen och köra hemåt, denna
gången utan att köra runt Luxemburg.

Thousands of thanks to Amélie and her family for your hospitality, and to Damien and Laetetia for being so kind to us and to Rebel!