Färger hos hund - Vit

S-serien

S-serien styr de flesta vita områdena på en hund, och kallas "sann vit". Allelerna på S-serien hindrar cellerna att producera pigment vilket ger vit päls. Till skillnad från de "falska vita" hundarna tidigare, beror de vita områdena inte på att pigmenten inte kan produceras, utan det finns helt enkelt inga pigmentceller på de vita områdena.

De allaler på S-serien man känner till säkert är:

S - inget vitt

sp - piedbald

sw - extrem vit genom som man inte säkert vet finns. Hittills har alla extremt vita hundar haft två alleler av pied-genen sp, därför utgår vi här nedanför från att extremvitt helt enkelt är sp/sp. 

Nedärvning

S-locus har ofullständig dominans, vilket innebär att en hund med en gen för inget vitt (S) endast i huvudsak inte kommer att vara vit och trots sin dominans kommer att släppa fram det vita från sp-genen.  Nedärvningen är autosomal co-dominant och det krävs endast en sp-allel för att hunden ska bli vit i olika utsträckning. Eftersom det kräver en enda sp-gen för att det ska kunna bli mycket vitt är det viktigt att ha nedärvningen i åtanke.

Om två färgade hundar med anlag för pied paras, så kommer 25% av valparna att bli pied och 50% kommer att bli bärare. Om en pied paras med en bärare av pied kommer istället 50% att bli pied och 100% bli bärare. Efter en parning med två pieds kommer 100% att bli pied och 100% kommer att vara bärare.

Vita hundar eller hundar med vita områden, kan ha många olika genetiska (och icke-genetiska) förklaringar. Det vita hos de olika hundarna nedanför beror alla på olika anledningar.   

Grand Danoisen högst upp till vänster är vit orsakad av en dubbel uppsättning merle-gener som gravt förhindrar förmågan att bilda både röda och svarta pigment. Dubbla merle-gener kan orsaka dövhet, blindhet, onormalt små ögon och en rad övriga problem. Merle-genen förekommer inte hos Staffordshire Bullterriern.

Labradoren är dominant svart (KK) men ser vit ut då den även är recessivt röd (ee). Recessivt röd förhindrar förmågan att producera eumelaninet som bestämts av genuppsättningen K/K.

Spetsens päls ser vit ut då den både är recessivt svart samtidigt som den är recessivt röd. Detta förhållande innebär att de har pigment men inget av pigmenten får möjlighet att uttryckas.

Hunden till höger har en variant av albinism som orsakas av en genmutation på genen SLC45a2, vilket även skapar albinism hos människan. Den påverkar all pigmentutveckling både i päls, hud och ögon, vilket gör individen extremt känslig för solljus.

Den vita fläcken på hunden nertill vänster beror mest sannolikt på att det är icke-genetiska faktorer iblandande, de har alltså ingen gen som styr att de ska ha vita fläckar. Detta om "vita rester" går vi in på längre ner.

Alla dessa exempel kallas "falska vita".

Staffordshire Bullterriern längs ner är den enda av dessa hundar kallas "sant vit", då den har gen(er) som bestämt att den ska vara just vit.

Mindre vita fläckar

En del hundar i princip inget vitt, förutom en väldigt liten fläck på klor, tår eller bröst. I olika DNA-test har man inte hittat någon sp-allel, utan i de fallen handlar det om att pigment under embryostadiet inte nått hela vägen fram till alla delar av hunden. Det är alltså ingen gen som styr att pigmentet inte ska dit.

Det enda sättet man kan veta med säkerhet om en hund är bärare av en sp-allel är att göra ett DNA-test men man skulle kunna anta att nedanstående hundar är exempel på ovanstående fenomen:

Pied

En pied har ofta fläckar på huvud och kropp, medan basen är vit. Benen är ofta vita men kan ha små fläckar. Man kan utgå från att genuppsättningen är sp/sp.

Extremvit

Dessa hundar är betydligt övervägande vita med ett fåtal färgade fläckar, ofta på svansrot och huvud.

Det finns teorier om att det existerar en gen för extremvitt, sw, men denna har inte hittats på S-locus, däremot har alla extremvita hundar haft dubbel uppsättning av sp/sp.

Ticking

Alla vita områden på hunden kan ha tickings, dvs pigmenterade fläckar, som styrs av T-lokus. Färgen på dessa tickings är den samma som hunden skulle ha haft i pälsen om den producerat pigment och kan alltså variera på olika delar över kroppen. Detta kan enbart förekomma på "äkta" vita hundar och man vet att ticking är dominant.

T - ticking

Tr - skimmel

t - rent vit

Problem förknippade med vit färg

Extremt vita hundar, eller hundar där man avlat väldigt tätt på extremt vita i stamtavlan, kan drabbas av medfödd dövhet. Dövheten som hänger samman med färg (eller snarare avsaknad av färg) sker under de första veckorna efter födseln då öronen ännu är stängda. Dövheten beror kortfattat på att avsaknad av pigment i innerörat dövar blodtillförseln till vissa nervtrådar som behövs för hörseln, vilket leder till att nerverna dör. Huruvida en hund har pigment på eller runt örat spelar ingen roll utan det är pigmenten i innerörat som är avgörande och det går inte att se utanpå hunden. En hund med vita öron kan ha fullgod hörsel och en hund med svarta öron kan vara döv. Det är enbart pigmenten i innerörat som är avgörande för hörseln.

Dalmatinern är den ras som är mest påverkad av dövhet. Enligt information är upp till 22% av extremvita hundar döva.

På grund av detta är det viktigt att tänka på hur de vita generna fungerar och nedärvs. Eftersom genen är co-dominant och det endast krävs en enda gen så bör man vara försiktig med att dubbla två stamtavlor med extremt vitt, eller tät avel på pied i många generationer.

Vita partier, kragar och Pseudo-Irish Spotting

Vid lite större vita partier  på exempelvis bröstet brukar hunden vara heterozygot för sp, dvs ha en S allel (som eg. ger inget vitt), och en sp. Det samma gäller då hunden har krage eller Irish Spotting-teckning. Irish spotting innebär att hunden har vitt på svanstipp, benen, bröst, nacke och nos. Genen kallas för s(i) och förekommer hos ett fåtal raser, däremot inte hos Staffordshire Bullterriern. Den liknande teckning som finns hos rasen styrs istället, liksom vita bröst, genom genomuppsättningen S/sp.

Helt säker på om hunden är bärare av en sp-allel går endast att vara genom ett DNA-test, då Ssp kan ge allt från en liten fläck till pseudo-irish teckning. En SBT med till synes ganska lite vitt är antagligen bärare av en sp-gen, och kan tillsammans med en annan bärare av en sp-gen eller en vit hund ge valpar som är betydligt mer vita.